Frikort (18 dagar kvar!)
För ungefär en vecka sedan fick jag ett frikort från mitt landsting eftersom jag kommit upp i ett högkostnadsskydd. Detta frikort gällde fram till den 18/8, så tack - jag fick en vecka på mig att uttnyttja det. Det hade jag inte planerat göra men eftersom jag för första gången i mitt liv haft en irriterande rethosta och sovit ett par timmar under den senaste veckan kände jag i morse att det var dags att utnyttja det (med en dag till godo).
Jag ringer min vårdcentral glad i hågen om att få nyttja frikortet och inte betala 200 kr (!! så jävla dyrt att träffa en läkare i fem minuter efter att först vänta i väntrummet i en kvart och sedan trettio minuter i ett behandlingsrum, på tal om service-minded. Dessutom kör alla läkare jag träffat i mitt liv med gissningslekar: "det kanske blir bättre utan behandling", "det kanske är det här", "eller kanske det här", "alvedon brukar funka, gå hem och ta två" osv.).
I alla fall säger sköterskan att en läkare skriver ut ett recept på en hostmedicin till mig som jag kan hämta på eftermiddagen. VA!? Får jag inte ens komma den här gången och vänta på en läkare som kommer 45 minuter efter utsatt tid och ger mig fem stressiga minuter och gissar sig till en diagnos? Får jag inte använda det där himla frikortet som går ut imorgon?
Det har funnits tusen andra tillfällen som de borde skrivit ut ett recept för enkla åkommer, men av alla tillfällen väljer de detta!!!
Fast ändå, det är jätteskönt att slippa träffa dem så jag var nöjd ändå. Givetvis. Mer sånt vården! Efter jobbet skyndade jag mig i alla fall till apoteket för att hämta ut receptet. Problem solved skulle hen kunna tro. Men nej. Självklart fanns det inget recept. "Men vi har öppet igen på söndag" säger apotekspersonalen, eh do I care?
Jag plockar upp telefonen för att ringa vårdcentralen klockan 14.30 och får höra på ett meddelande som säger att de inte har telefontid längre. EH!???? Sverige 2012! Jag får tack vare stenåldersvården stressa till vårdcentralen och leta upp en sköterska och sedan en läkare som till slut skriver ett recept och sedan dra tillbaka till apoteket och hämta ut den där dyyyyra medicinen.
Ingen förklaring eller ursäkt (inte oväntat men ändå). Så illa. Ingen annan verksamhet som handlar om att hjälpa människor (socialt eller medicinskt) är så o-service-minded. Tänk om jag skulle skita så fullständigt i mina klienter? Om jag fuckar upp så ber jag om ursäkt för det och ursäktar besväret som det ger klienten. Men nej, det där verkar vara business as usual. Högre skatt och bort med borgarna så vi får en välfärdsvård!