Bajram! (61 dagar kvar!)

BAJRAM SERIF MUBAREK OLSUN! 

Idag är det Bajram och det ska firas - men imorgon eftersom jag jobbar även denna helg (men inte söndag, wohoo!). 
Imorgon har jag jobbat 13 dagar på raken så det ska bli riktigt skönt att få fira lite och sen inte jobba något alls på söndag.
Under blogguppehållet så har jag hittat några filmer som jag måste tipsa om.  
Den första är Cirkus Colombia (av Danis Tanovic som gjort Oscarbelönade No man's land - Ingemansland) som är en film som skildrar dagarna före kriget bryter ut i Bosnien. Det är en drama-komedi i klassisk Balkan-manér (tycker jag).

Bildtexten nedan översätts ungefär så här: Endast fyra miljoner har turen att bo i Bosnien-Hercegovina, de andra har inte sådan tur...men de har allt annat. 
 


Lite bakgrund: I Bosnien finns tre stora etniska grupper; bosnjaker (ca 50 %), bosnienkroater (ca 15 %) och bosnienserber (ca 35 %). Bosnjakerna var de som serberna försökte rensa ut. Först krigade bosnienserberna mot bosnjakerna och bosnienkroaterna tillsammans men sedan vände bosnienkroaterna. Parterna tvingades skriva på ett "fredsavtal" som kallas Daytonavtalet och som lade grunden för hur landet organiseras och delas idag. Avtalet delade upp landet i två entiteter - en federation (Federationen Bosnien-Hercegovina) och en republik (Republiken Srpska). Federationen viktes (mer eller mindre) till bosnjakerna (ca 50 % av befolkningen) och bosnienkroaterna (ca 15 % av befolkningen), republiken till bosnienserberna. Givetvis bor en del bosnjaker och bosnienkroater i republiken och vice versa men de flesta är kvar i de "tilldelade" entiteterna. Min åsikt är att avtalet lägger en god grund för fortsatt hat och skapar svårigheter för försoning och ett ordentligt enande av landet (för det är ett land och det landet heter Bosnien-Hercegovina).

Den allvarliga och intressanta undertonen (under komiken) i den här filmen är att den skildrar hur människor går från att ha levt som grannar och vänner till att vända mot varandra och bli mer eller mindre fiender. Den visar på vilka konsekvenser propagande får för vanliga människor. På något sätt är det också intressant att det är en av få filmer som inte handlar om bosnjaker utan om bosnienkroater och bosnienserber (det finns en bosnjak med om jag minns rätt). Den är så där typiskt tragikomisk som bara Balkanfilmer kan vara, tårar och skratt i en salig blandning. 
 
 
Bosnien, Resa, Vardagsliv | |
Upp