Hal som en ål (58 dagar kvar!)
Idag har jag varit ledig i en hel dag - underbart! Gårdagens jobbdag avslutades med fest - väldigt trevligt och fyllt med skratt.
Under jobbdagen träffade jag en riksdagspolitiker och ledamot i justitieutskottet. Jag har också förstått att h*n är en eventuell person som föreslås ta över en tung ministerpost om det skulle bli aktuellt. Jag hoppas verkligen inte det. Inte bara för att personen tillhör ett dåligt parti.
Under jobbdagen träffade jag en riksdagspolitiker och ledamot i justitieutskottet. Jag har också förstått att h*n är en eventuell person som föreslås ta över en tung ministerpost om det skulle bli aktuellt. Jag hoppas verkligen inte det. Inte bara för att personen tillhör ett dåligt parti.
Jag uppfattade personen som relativt kunnig inom området men så där insäljande ni vet - med en mycket nedlåtande underton. Verkligehetsuppfattningen var ju också lite si så där - inte oväntat! Personer som uppbär försörjningsstöd beskrev h*n flera gånger i negativ betoning, exempelvis att DE där lever på OSS skattebetalare och att VI betalar för DEM (och visst är försörjningsstöd skattefinansierat) men att måla upp människor och försörjningsstöd på det sättet tycker jag är felaktigt. Jag är så himla glad för att vi har valt att se till att människor har rätt till försörjningsstöd vid behov och jag menar att alla människor någon gång i livet kan ha det behovet. Personen trodde också att i princip alla människor i Sverige har hemförsäkring. Eh. Asså. Personens partis politik har lett till ökade samhällsekonomiska klyftor och jag förstår att det är enklare att blunda för hur människor har det då - but still.
Jag fick i alla fall möjligheten att ställa några frågor om hur h*n tänker kring en fråga och om hen inom justitieutskottet arbetar med frågan (frågan är något som riksdagspartier från både höger och vänster samt myndigheter inom området är överens om men där det fortfarande inte tillkommit någon förändring på mer än tio år). Personens svar var: Vad tycker du? Haha. Perfekt faktiskt för då fick jag möjligheten att motivera varför det är viktigt att det faktiskt händer något oavsett vilket håll hen väljer att gå åt sen kunde jag även sprida mina (samt tidigare nämnda riksdagspartier och myndigheters) åsikter i frågan. Kanon. Men nej, inget svar fick jag.
Jag upprepade frågan ytterligare ett par gånger och fick liknande icke-svar. I pausen gav jag personen möjlighet att svara på frågan ännu en gång (jag tänkte att h*n kanske var osäker att diskutera ämnet inför alla eller något sådant). Svaret jag fick då bestod ungefär av ett direktörssmil, ett handslag och ett "Åh vad bra att du kämpar, jag ska kolla lite i det här. Tack för att du kämpar!". Det var ett sådant där ögonblick som jag önskar att jag reagerade snabbare men jag ska i alla fall mejla och påminna om löftet att "kolla i det här". Hal som en ål!
"Den som väntar på något gott" är mitt mantra just nu.