Du spelar roll (33 dagar kvar!)
Vi ser dig. Jag ser dig. Det värsta i mitt jobb är när jag ser hur barn sviks på så många olika sätt. Hur jag bara måste stå bredvid och känna att ja, om jag jobbar kvar i samma område om tio år så kommer du att dyka upp i min verksamhet eller i närliggande verksamheter utifrån de förutsättningar som du har fått och har idag.
Vi sviker. Jag sviker dig. Jag skulle vilja be om ursäkt redan nu, från hela mitt hjärta och av hela min själ ber jag om ursäkt för att du måste växa upp så här. För livet vi ger dig.
Jag ser hur stark du är ibland och hur du anpassar dig i det varierande kaoset. Hur du måste vara vuxen i vissa lägen fast att du knappt börjat få vara barn. Hur du i vissa situationer orkar stå upp för dig själv och hur du ibland fått lära dig att du är mindre värd och inte behöver synas.
Hur du berättar om en verklighet med erfarenheter som ingen någonsin ska ha men som du med din korta tid i livet redan har, som blivit normalt för dig. Vi ser dig och försöker, men vi lyckas inte, och vi kommer kanske inte att lyckas eftersom vuxna sviker. Förlåt. Glöm inte att du finns, att du spelar roll. Ha kvar din styrka och din glädje och ta bara åt dig av det bra.
Om du bara hade haft det lite sämre och på ett tydligare sätt så kanske vi hade lyckats. Bara kanske. Hur sjukt är inte det!!
Kanske har jag fel. Kanske kommer våra fortsatta försök göra skillnad. Kanske blir det här en sådan där solskenshistoria där du har tur och är tillräckligt onormalt stark. Att du orkar. Kanske träffar jag dig en dag och du är välmående med en dräglig tillvaro. Jag önskar det av hela mitt jag. Du spelar roll!
"Jag vill måla allt det gråa, jag vill måla universum. Jag vill måla solens strålar. Låt mig bara blunda en stund."